Dagbok från vår resa till Tobago
Deltagare:
Fam Thulin
Fam Larsson
Fakta om Trinidad & Tobago
Öarna bildar en nation med huvudstaden Port Aux Prince på Trinidad. Av totalt 1,3 miljoner invånare bor ca 53 tusen på Tobago. Öns mått är ungefär 1 gånger 4 mil. Största städer på Tobago är Scarborough, Roxborough och Charlotteville. De flesta arbetar med turism och fiske. Språket är engelska och valutan är TT-dollar, ca 1,50 svenska kronor. Temperaturen i luften ligger året runt på cirka 30 grader och ca 26 grader i vattnet.
Lördagen den 12
april 2003
Väckarklockan ringde kl 5 på morgonen. Idag skall vi äntligen åka iväg. Vår snälle granne Bengt-Åke ställde upp och skjutsade oss trots den tidiga timman. Det tar fantastiskt nog bara 30 min att köra till Kastrup över bron. Faktum är att Kastrup är ca en kvart närmare än Sturup. Första flyget gick till Gatwicks flygplats utan för London i England. Lyckligtvis kunde vi checka in vårt bagage direkt till Tobago så vi slapp hämta ut det i London.
Pga av det rådande världsläget var det stora säkerhetskontroller på Gatwicks flygplats. Bl a hade de sett en slickepinne i ett av våra handbagage som de förmodligen tyckte såg ut som en pistol eller nåt sånt Men allt ordnade upp sig och vi kom slutligen iväg.
Flygplanet mellanlandade på Antigua efter 8,5 timmar. Resan dit fördrevs med ätande, drickande, läsande och biotittande. Alla hade en egen tv-skärm och det fanns tolv olika filmer att välja mellan.
Två timmar senare landade vi på Tobago resans mål. Det var 32 grader i skuggan och klockan var då 16 00 lokal tid. Deras tidszon ligger 6 timmar efter vår så vi hade alltså varit på resande fot i 17 timmar när vi landade.
När vi kom ut fanns det en man som väntade på oss för att ta oss till huset som vi hyrt. Han hade hjälp av en mycket snäll man som vi kallade Quasimodo, ni kan nog tänka er hur han såg ut.
Resan till huset tog bara 5 minuter och det var härligt med ett dopp i poolen efter den långa flygresan.
Strax efter kl 6 var det som om någon släckte lampan. Det blir väldigt snabbt mörkt eftersom det ligger så nära ekvatorn. Vi hade ingen mat med oss så vi var tvungna att gå en bit i mörkret för att hitta fram till en affär. Det gick bra bortsett från att det helt plötsligt kom tre stycken vilt skällande hundar rusande mot oss. Vi blev ganska rädda eftersom vi pga mörkret inte kunde se att det var ett staket mellan oss och dem.
Efter en liten måltid var det ganska skönt att gå och lägga sig.
Söndagen den 13 april 2003
På morgonen gick vi ner till den lilla hamnen och pratade med fiskargubbarna där. Det gick inte att bada där eftersom det var ganska smutsigt vatten och det var fullt med Barracudor som, åtminstone enligt fiskarna, var ganska aggressiva.
Vi hyrde därefter en en buss som vi skulle ha hela tiden vi var där. Den var jättefin och vi fick gott om plats all nio. När vi fått den åkte vi och handlade. Varorna i affären kostade ungefär lika mycket som hemma.
Vårt första bad tog vi sedan vid den lokala ”Store Bay” som ligger vid Karibiska sjön. Vattnet var varmt men mycket salt, det sved på läpparna och i ögonen..
På kvällen åkte vi till staden Plymouth och tittade på Fort James som byggdes av engelsmännen under 1800-talet. Där träffade vi på en Tobagian som till en början verkade mycket trevlig och berättade en massa om staden och stranden nedanför oss. Det var den sk Turtle Beach där sköldpaddorna simmar in på natten och lägger sina ägg i en grop som de sedan fyller igen. Det var faktiskt just vid denna tid som de gjorde det, och en sköldpadda hade varit där på natten innan vårt besök. På stranden fanns det dessutom massor av pelikaner en sorts fågel med jättestor näbb som ser ganska rolig ut.
När vi sedan skulle åka blev mannnen plötsligt hotfull och sa att vi skulle betala pengar till honom för det han berättat för oss. Först ville vi inte det men han blev alltmer hotfull så vi bestämde oss för att ge honom lite pengar så att vi kunde komma därifrån.
Måndagen den 14 april 2003
På morgonen åkte vi till den största staden Scarborough för att shoppa lite. Det var väldigt varmt och det fanns inte mycket att handla. Vi åkte därför snabbt därifrån till en strand som hette ”King Peters Bay”. På kartan var det en ganska stor väg dit men när vi väl kommit ut på den visade det sig vara en liten kostig som sluttade brant ner mot havet. Den var så smal att det gick inte att vända så vi var tvungna att åka ända ner. Det var värt besväret då vi bara behövde simma ut några meter för att se massor av fiskar. Bl a en svart vit fisk som såg ut som en mjölkkartong.
Middag åt vi på ett ställe som hette Arnos Vale där man tidigare tidigare tagit kraft ur de floder som kom ner från bergen genom en kvarn. Restaurangen var bra förutom att den kryllade av Fladdermöss, usch!!
Tisdagen den 15 april 2003
Efter en snabb fika vid golfklubben åkte vi till Pigeon point för att bada och snorkla. Det är en de få stränder på Tobago där man måste betala för att få bada. Meddetsamma när vi kom dit åkte vi med glasbottenbåt på ”reefsafari”. Först gick turen till ”The nylon pool” en plats ute i havet där det var ca 1 meter djupt och alldeles vit botten. Kaptenen på båten sa att man blev 5 år yngre om man badade där. Frida var inte i så länge.
Efter det åkte vi till Bucco reef och snorklade. Där fanns många fina fiskar och koraller. Turen gick sedan vidare till Pelikanön, en ö full med Pelikaner. Det var spännande att se när de lyfte samtidigt allihop. Kaptenen på båten hade varit i Sverige och kände Tumba och Pekka Langer.
Onsdagen den 16 april 2003
Dagens utfärd skulle gå till Argyle Vattenfall. Först måste vi dock tanka bussen. Inga problem tänkte vi. Men ack, det fanns ingen diesel på macken i byn där vi bodde. Det skulle inte komma på hela dagen så de föreslog att vi skulle åka in till Scarborough och kolla om det inte fanns där. Så det gjorde vi. Första macken, det finns två, hade ingen så vårt hopp stod till den sista. Lyckligtvis stod tankbilen där och fyllde på när vi kom. Vi behövde bara vänta ca 45 min för att få tanka.
Sedan styrde vi kosan mot vattenfallet, vägarna är inte 100 % så det tog ca 70 min att köra 1,5 mil.
Vid vatten fallet hyrde vi en egen guide, Denny, som var en cool kille med rastafrisyr. På vägen mot fallet visade han oss var krokodilerna bodde. De låg och vilade under flodbanken nu så vi fick tyvärr inte se några. Han visade också en massa växter och örter som befolkningen använde istället för medicin. Bl a visade han pappa en växt som man kunde torka och sedan koka te på. Om man drack teet skulle man bli smal. Undrar varför han berättade just för pappa..
Efter en stund kom vi upp till vattenfallets första platå. Den var inget att ha sa Denny så vi klättrade vidare till tvåan. Det var en häftig känsla att bada i fallet. Man kunde stå på en sten och liksom duscha i fallet. Även här blev man 5 år yngre så vi var återigen lite oroliga för Frida. Efter en stund berättade guiden att det fanns ytterligare en platå men det var ganska knepigt att klättra dit. Därför bestämde vi oss för att lämna mammorna vid tvåan Alla övriga klättrade upp för berget och upp till nästa. Där var en liten sjö som man kunde dyka och simma i.
På vägen tillbaka visade Denny oss sedan Cacaoträd, småkrokodiler, kaffeplantor, cashewträd med cashewfrukter, Colibrifåglaroch Brödfruktsträd.
Vi började bli hungriga och efter att ha tagit farväl av Denny, som eventuellt skall ta oss på en regnskogspromenad om några dagar, åkte vi vidare till Speyside där vi åt lunch i Gemmas treehouse. Det är en restaurang som ligger i en trädkoja i ett träd som ligger på stranden. Det var gott. Färden gick sedan till Charlotteville där vi badade på ”Pirates-beach” och sedan tittade på en fotbollsmatch. För att komma till stranden var vi tvungna att gå över ett berg där de hade gjort en väldigt brant trappa.
Hemresan som var ca 2,5 mil tog mer än 2 timmar. Det var ganska jobbigt att köra hem i mörkret då det var mycket folk ute och gick på de redan smala och kurviga vägarna.
Torsdagen den 17 april 2003
På morgonen gick vi ner till den lilla hamnen och pratade med fiskarna. Vi undrade om vi kunde simma över till ön som låg ca 200 m ut. Den kallas för ”No mans land”. Vi skulle undvika det sa dom. Det var starka strömmar och ilskna Barracudor. Vi frågade om det var någon av dem som fiskade Hummer. En av dom svarade att han fångade Languster som är en nära släkting till Hummern, den största skillnaden är att en Languster har inga klor utan istället två stora känselspröt. Smaken är densamma och han lovade att köra förbi vårt hus på vägen hem för att höra om vi ville köpa en.
Sedan tog vi vår buss för att leta reda på Robinson Crusoes grotta som skulle finnas nånstans på Atlantkusten. När vi till slut hittade den på en liten väg bakom flygplatsen var det verkligen inte mycket att ha. En riktig Turistfälla.
På eftermiddan kom lobstermannen förbi och lät oss välja en Languster ur dagens fångst. Vi valde den största utan att fundera på om vi hade en gryta som var tillräckligt stor. Men det hade vi och den smakade väldigt bra. Alla barnen smakade.
Fredagen den 18 april2003
Vi åkte längs med Karibiska kusten till ett ställe som heter Castara Bay, fina bad och snorkling. Bl a många bläckfiskar. Här byggde vi ett eget Kubbspel av några Bamburör och Kokosnötter. Det gick lika bra att spela med och väckte stor uppståndelse bland lokalbefolkningen. Tyvärr hade vi blivit lite oförsiktiga med solskyddet så det var många som brände sig denna dag.
På kvällen spelade vi minigolf och papporna vann överlägset. Minigolfen hörde ihop med Dillons restaurang som ägs av Pekka Langers dotter Jannicke. Där åt vi på kvällen.
Lördagen den 19 april 2003 – påskafton
På förmiddagen badade vi på Turtle beach, med tröjorna på. Sedan följde påskfirande där vi bla hade äggrullning, som vanns av Albin, Janssons Frestelse och Kalles Kaviar. Alla hade fått i uppgift att ta med sig varsin hemlig maträtt eller ingrediens hemifrån. Barnen hade mest tagit med sig påskgodis medan föräldrarna hade viktiga saker som löksill, ansjovis till Jansson och Kalles Kaviar till äggen.
Söndagen den 20 april 2003
Denna dag åkte pappor och pojkar för att spela golf på Tobago Plantations Golfklubb. Väckning 5:30 och på första tee kl 7. Det gick ganska bra trots att klubbor hyrdes och förbud att gå på banan. Man var tvungen att köra bil. Det var faktiskt ganska kul. På de första hålen vimlade det av ödlor av olika sorter och storlekar.
På lunchen beställde Sebbe heta kycklingvingar. De var så heta så han kunde inte prata på en timme ungefär.
Vissa andra hade sovmorgon och tillbringade morgon och förmiddag vid poolen.
På eftermiddan gick vi på lokal marknad och köpta bla snygga skjortor av Hawaiityp och diverse souvernirer. Bland souvernirerna kan märkas en oljefatstrumma av det mindre slaget. På marknaden var det många band som spelade oljefatsmusik, reggae och liknande. Bob Marley är fortfarande en stor idol här nere.
På kvällen åt vi middag på Turtle Beach Hotel med förhoppning om att vi skulle få se någon Sköldpadda som kom upp på stranden för att lägga sina ägg. Men tyvärr kom ingen. Sebbe åt inte kycklingvingar.
Måndagen den 21 april
Vi vaknade alla upp med en konstig känsla av att något var fel. Ingen kunde komma på vad det var förrän vi skulle slänga oss i poolen. Det låg en jättestor padda i poolen. Efter en stund fick vi upp honom och kunde ta vårt morgondopp.
Denna dag hade vi bestämt träff med guiden Denny för en extraordinär regnskogspromenad. Han menade att på en riktig regnskogspromenad skall man söka källorna till de vattendrag som rinner genom regnskogen. Med honom som vägvisare vadade vi uppför ett vattendrag. Det var ganska spännade, jobbigt, intressant, halkigt och vått. (Vi valde varsitt ord.) Men i det stora hela var det en spännande upplevelse där den enda besvikelsen var att det inte fanns några djur. I och för sig beror det på vilka djur man träffat om det var en besvikelse eller ej.
På eftermiddagen åkte vi till Englishmans Bay. Fin snorkling och bra bad. Där fanns en klippa som låg precis under vattnet. Om man satte sig på den kunde man ha tävling om vem som kunde hålla sig kvar längst, det var ganska kul.
Tisdagen den 22 april
Årets stora händelse på Tobago var ”the Goat Race” Getgaloppen. Den är varje år på Easter Tuesday vid Bucco Beach. Det är som en jättestor marknad där den stora begivenheten är en tävling om vem som har den snabbaste Geten. Först hade man 10 kvalheat och sedan en final med de allra snabbaste. Varje get hade en förare en sk ”Jockey” som var iklädd färgglad skjorta precis som på galopptävling. Jockeyn hade geten i ett snöre som inte fick vara mer än 1,5 m långt och den get som först korsade mållinjen hade vunnit. Egentligen var det lika viktigt att ha en jockey som var snabb.
Vi köpte lotter och kastade ringar nästan som på Sillamarknaden hemma. Prisutdelningen sköttes av premiärministern för hela landet Trinidad Tobago som för övrigt var bosatt på Tobago.
På kvällen åkte vi till atlantkusten ” Little Rockly Bay” för ett bad i stora härliga vågor. Även det var nästan som hemma bara lite varmare och sanden var inte lika fin som hemma.
Onsdagen den 23 april
Sista riktiga dagen på ön och då fick barnen önska aktivitet. Vi hamnade då på Mount Irving Bay som vi passerat ett par gånger under veckan. Där fanns nämligen 2 stycken gigantiska studsmattor ute i vattnet. Den ena hade dessutom en rutschbana rakt ut i vattnet. Efter en timmes hoppande vidtog färd med Bananbåt som vi lyckades välta i hög hastighet trots att den var trekölad. En rejäl smäll var det när 7 personer som satt tätt intill varandra hamnade samtidigt i vattnet. Bussen återlämnades utan tårar trots att vi tillbringat många timmar i den.
På kvällen åt vi på Kinesrestaurang och fick en första påminnelse om hemlandets temperatur. Det var nämligen första stället vi var på där de hade air-condition. När Frida klagade på att hon frös sa mamma till henne, - Gå ut och värm dig om du fryser. Lite skillnad mot hemma.
Torsdagen den 24 april
Hemresan började med ett litet skutt med ett 32-sitsigt plan till Barbados. På flygplatsen i Barbados var det jättekaos. Hela anläggningen var under ombyggnad och vi var dessutom försenade. När vi skulle passera passkontrollen sa de åt oss att skynda på för vi hade bara två min på oss till nästa plan. Inga problem tänkte vi men ack vad vi bedrog oss. Innan vi kunde passera kontrollen var vi tvungna att fylla i varsitt både inrese- och utresedokument med en massa väldigt viktig information, såsom passnummer passets giltighetsdatum etc. En och annan pappa höll på att få dåndimpen innan vi passerat och klarat av detta. Sedan flög vi till Gatwick, London och därifrån direkt hem till Kastrup.